Teatern pensionerar inte någon, och de äldres kunskap tas till vara. Den här kunskapen, den tysta kunskapen som man känner hos folk som kan sina yrken, fascinerar mig. Det är som musik, och det gäller nästan alla yrken. Det är en njutning att se en stor konstnär komma in på scen, och utan att väsnas för mycket ta sig fram på scengolvet.
Jag saknar Margareta Krook, Keve Hjelm och Ernst-Hugo Järegård väldigt mycket, de som för mig hade den där ”tysta kunskapen”. Nu är jag bland de äldsta och har ingen att fråga. Det är som när man mister sina föräldrar, ett skakande ögonblick.
Förr dominerades Dramaten av de äldre skådespelarna. Nu är det tvärtom. Nu är det 35-40-åringarna som är i fokus på teatern, precis som i samhället i stort. Samhället är oerhört fokuserat på unga människor. Man ska inte vara äldre än 35-40. Respekten för kunskap är inte lika stor längre, men den kommer kanske tillbaka.
Margaretha Krook som Gertrude Stein, 1985.
15 maj 2009 kl 20:24
Håller med dig. Yrkeskunnande är alltid imponerande – oavsett yrke.
Det är så befriande det du skriver om ålder!!!
Nästa vecka fyller jag 58 och det känns bara bra. När man tänker på alla som inte finns med oss längre, så är man tacksam för varje dag.
18 maj 2009 kl 06:57
Jag själv är trettioåtta och har inte förstått betydelsen av ålder som de flesta. Det jag kan se med ålder är just det du tar upp. Det logiska att med ålder kommer en kunskap som ackumulerats under lång tid. Att med längre tid finns längre erfarenhet. Men det säger ju inget om människan! När jag var arton, gjugo år var det ingen som tog mig på allvar. Jag har vänner i alla åldrar och det ger mig så väldigt mycket. Det du tar upp om den här fokuseringen på att man ska vara ung, det håller jag med dig om, det är tragiskt.
26 maj 2009 kl 16:49
Jag njuter av att bli äldre. jag är idag 35 och inser att jag har massor kvar att lära sig. Jag utbildrar mig idag och är just nu på praktik och min handledare är runt 60år. Jag har en såfan tur. Jag får lärar mig nya saker varje dag, bara jag lyssnar på henne och ser vad hon gör utifrån sin långa yrkeserfarenhet. Det är en norm tillgång.
27 maj 2009 kl 09:19
Men! Marie! Inte kan du väl påstå att det är 35-40-åringarna som står i fokus på teatern?! OK, de får en massa roller och så, men det är ju i regel inte de som drar publiken. Om t ex du är med i en pjäs, går jag gärna och ser den, oavsett hur intresserad jag är av själva pjäsen. Likadant med Reine Brynolfsson. Tycker också att en person som Lena Endre äntligen börjar bli riktigt intressant – antagligen för att hon passerat 35-40…
De som är yngre måste ju också få bygga upp sin erfarenhet och sitt tekniska kunnande. Tids nog blir det de som ska vara de ”säkra korten”.