Jag längtar inte tillbaka till ungdomen och till de rollerna jag spelade då. Men det skulle vara roligt om någon begåvad regissör lät en kvinna i min ålder spela ena halvan av ett ungt kärlekspar, och spela mot en ung kille. Inte bara för att göra en grej, utan för att se vad man kan förmedla. Hur uttrycker sig en 65-åring som 25-åring? Vad händer? Blir det bara komiskt, eller kan det bli intressant? Teaterns möjligheter är oändligt stora, och de tas inte tillvara. Det är för konservativt och konventionellt, man vågar inte leka med detta rollspel.
Jag ber härmed att få anmäla mig till att spela en ung flicka i en pjäs! Inte för att parodiera utan för att utmana jobbet.
Jag har blivit mycket radikalare på senare år. Jag var inte ett dugg radikal som ung, jag ville inte dras in i 68-rörelsen. Jag ville spela teater, inte stå på barrikaderna och skrika. Idag skulle jag däremot gärna stå på barrikaderna.
Jag och Janne i Hamlet, 1974.
12 maj 2009 kl 20:43
Heja Marie! Ber att få boka biljett till ovanstående pjäs – den kommer att bli fantastisk. Författare måste väl bli Kristina Lugn? Eller Anna Pettersson? Frågan är bara vilken manlig 25-åring som kan spela mot dig – som kan syresätta Östersjön på egen hand? Vilken utmaning – finns det verkligen en sådan kille? Undrar och hälsar Lotta Tillberg
12 maj 2009 kl 21:30
Du är så fantastiskt cool! Jag är en ung skådespelarstudent, och det känns roligt att komma ut sedan och jobba när det finns skådespelare som tänker som du!
13 maj 2009 kl 21:14
Jag vill också se den pjäsen eller varför inte filmen???
14 maj 2009 kl 06:47
Hej Mari!
Om någon mot förmodan skulle sätta upp en sådan pjäs,skulle du sopa mattan!Vilket betyder att den 25 åriga mannen skulle känna sig som en biege tapetvåd!
Just därför tror jag inte detta kommer att hända tyvärr,för vilken man ställer upp på det?
Och visst är det mycket skönare att vara på andra sidan 50 strecket!man bryr sig inte om vad andra tycker man är nu själv bäste dräng!
Kör på Mari,vi kan, vi vill, vi törs